Jag jag har valt att vara öppen i min blogg, kanske för att komma till insikter i saker i mitt liv, kanske för att jag är så genomskinligt ärlig. För ärlig för mitt bästa.

När jag satt och skrev om min pappa kände jag en närvaro, det var inte Gud. Närvaron höll om min arm eller stod tätt bredvid mig, och jag förstod att det var pappa, igen. Och jag uppfattade att han sa: "Jag har alltid älskat dig, men jag kunde inte visa den kärleken, jag var för stolt"
Jag undrade vad han gjorde HÄR, han ska ju vara i Paradiset, enligt bibeln...Då sa han att han inte var färdig här ännu. Ja det är ju inte så konstigt, han har ju 7 andra barn att vaka över Sen fick jag en till "hälsning" som löd: "-Vi ska gå på Tu man hand när du predikar". Jag grät en skvätt Ja inte bara en skvätt..

Sen gick jag ut med min gnälliga hund och då tänkte just på det. När jag har varit på väg att predika i kyrkor så har jag varit fruktansvärt orolig, men då har jag upplevt att jag haft pappa i mina tankar, och jag har fnissat lite för mig själv. För han bar trätofflor, slitna jeans som hängde i baken och cowboyhatt. Så där brukar man ju inte klä sig när man går till kyrkan tänkte jag.
Kanske är det så, att pappa ÄR en ängel, i så fall döper jag honom till "originalängeln" för han bar inga vingar, utan cowboyhatt hahha... Min pappa ville alltid ha uppmärksamhet när han var vid livet, så nu får han det på min blogg.

Här är han kring 50 år, tror jag:

Ja den här bilden måste ju varit taget på 70-talet. När föddes han då 1930 ? Lasse hetter han, eller heter ska jag väl säga

Så kom det en liten bibelvers farandes genom huvudet:

"Jag är uppståndelsen och livet, Den som tror på mig ska leva om han än dör" ( joh 11:25)- jesu ord.