lördag 7 november 2009

Är hunden människans bästa vän ?


Det finns ju ett talesätt som säger det.

Här sitter Mollan som vanligt, ja hon är ju vanligt förekommande i min blogg..hon är som en liten livskamrat. Inatt har vi återigen vandrat runt mellan sofforna, hon hänger med mig från den ena soffan till den andra. Och nu ligger hon över min arm när jag skriver, så om jag stavar fel, får jag skylla på henne..

Det är ju bra att ha någon att skylla på.

Jag skulle däremot vilja lyfta fram Gud som människans bästa vän, och har ni inte förstått det så har ni fått kunskapen om Gud om bakfoten .

Gud är människans bästa vän.

Varför ? Jo det är ju han som gett oss livet, och vill därför det bästa för oss. Gud har däremot aldrig sagt att vi ska slippa lida i livet, tvärtom, "i världen får ni Lida", säger Jesus i ett stycke. *Varför har vi annars fått tårar ?? Vilken funktion ska de tänkas ha ? Men han säger också att lidandet en dag skall upphöra, tills dess får vi lida men i hans kraft.

Det är ett löfte.

Jag ser människor i även i min vardag som lider, fast de inte bor i Afrika, de svälter inte men de lider, och de kämpar. Några har så tomma ögon, livglädjen är borta...Det är inte roligt att se. De känner inte den Gud som gett dom livet, de tror att han dömmer dem i första hand. De har fått kunskapen om Gud om bakfoten.

Om de visste att Gud är en Gud som älskar dem, om de kunde ta det till sig, så skulle den inre världsbilden snart förändras, och hans kärlek skulle bli deras drivkraft i vardagen.

Lidandet kan vi inte skylla Gud för, vi har själva skapat de förutsättningar vi vill leva. Lidandet är en konsekvens av syndafallet.

Vi kan inte skylla lidandet på Gud. Han visar vägen ut ur lidandet, och det är genom Jesus. I och genom Jesus får vi ta del av Gudsriket, och bli födda på nytt av den helige anden. Man blir en medborgare i Gudsriket, smaka på det du !!

Gud tar sin boning i oss, man blir en ny människa. Och får därmed en ny identitet, kanske blir det rena rama grekiskan för vissa det här.

Jag trodde inte att det var en verklighet, då jag själv svarade Ja på kallelsen att följa Jesus. Jag trodde kanske att det var för bra för att vara sant ! Men så började jag upptäcka det nya livet inom mig. Likt ett under, som när man är gravid. Man känner att fostret sparkar..

Det jag skriver förundrar mig fortfarande, att det verkligen funkar. Det är ett UNDER liksom fostret i magen också är....I och med detta har man i livet helt nya förutsättningar. Gud vandrar med i ens vardag, leder oss på livets väg, som en personlig rådgivare och bäste vän.

Jag började upptäcka ganska tidigt att Gud kunde prata.. Ja det fattar ni väl att Gud KAN prata Och det bästa är ju att han är smartare än oss människor, han är allvetande. Ibland berättar han saker som blir rena rama ahaupplevelsen. Han är mer korfattad än oss, så upplever jag det. Han formulerar orden enklare, och mer komprimerat.

Man kan förundras över hans ord ibland, två meningar som lever kvar i mitt hjärta är:

Jag har älskat dig med evig kärlek.

Jag känner dig bättre än du känner dig själv.

Vem utom Gud kan säga så ? Inte ens jag själv. Under åren som gått har jag fått uppleva mycket av Gudsnärvaron, han är den helige, den gode, som inte kan förenas med ondskan, så helig är han. Det är som att försöka sätta ihop batterier i fel ändar.

Har ni testat det ? Det går inte.

Jag har många gånger förundrats över varför Gud inte bara ger upp om oss, så motsträviga som vi tycks vara mot honom. Han ger inte upp, för han älskar den värld han skapat.

Därför är Gud människans bästa vän.

En hyllning till mormor !


Ja min mormor lever ju inte längre här, men jag har under de senaste dagarna tänkt mycket på henne, jag vet inte varför.

Min mormor betydde väldigt mycket för mig, och jag vet inte varför just hon och jag fick en så bra relation. Jag minns redan när jag var liten hur jag gick och längtade till mormor om dagarna. Vi bodde inte i samma stad, men eftersom bensinen var så billig så kunde vi åka till henne varje Söndag, år efter år.

Hon skulle alltid lyssna till Söndagens predikan när vi kom, då fick vi gå runt och vara tysta, för mormor hade en allvarlig min. Ögonlocken hängde över hennes ögon.

Ibland fick jag sova över hos mormor. Jag minns särkilt en gång väldigt väl. Jag var så liten att jag inte kunde prata rent, men jag hade blivit lovad att få sova hos henne. Men då plötsligt säger mamma:

"Nu kan du gå och ta på din skor, för Vi ska åka hem"

Jag går mot hallen och sätter mig på golvet, jag var liten som sagt, knappt 3 år kanske. Jag minns att jag sätter mig ner på rumpan och fummlar med skorna och säger högt:

" Du sa jag fick tanna mormor"

Då börjar alla i hallen att gapskratta, för de visste ju att jag skulle reagera men inte hur Det är klart att du får stanna säger de sen. Jag blir naturligtvis jätteglad.

*****

När jag sedan blir ungdom flyttar jag till hennes stad, och Onsdagar blir våran dag, mormor sitter alltid i köksfönstret och väntar på mig. Hon sitter i flera timmar, och ibland när kommer gåendes på vägen,ibland så ser jag att hon sitter i sitt fönster och sover Hon vaknar upp och ser mig, och vinkar.

I köket har hon lagat lite mat ( hon var dessvärre inte så duktigt på att laga mat) sen sitter hon och tittar på mig så att jag äter upp ordentligt. Värst var nog spenaten med klumpar i Det vänder sig i magen när jag tänker tillbaka, och de halvfärdiga biffarna.

Men som tur var fanns det ju alltid en liten hög med Godis, mormor pratar i ett, jag gäspar. Vi vilar på varsin säng, mormor har nu pratat av sig lite..

Jag vinkar till mormor ordentligt, eftersom det kanske är sista gången jag ser henne, hon var ju gammal.. Jag vinkar i 27 år ordentligt.... Sista gången som jag verkligen ser henne, glömmer jag att vinka, eller kanske glömmer jag det omedvetet...Jag vet inte, kanske hade börjat gråta..Men jag vinkar inte.

****************

Varför skriver jag det här. Jo för att mormor, morfar, farmor och farfar är enormt viktiga för barnens liv, de kanske inte alltid tror det eller uppfattar det. Men de är det, de präglar barnen redan som små och ger dem en trygg och stabil tillvaro.

Jag önskar att alla människor hade en MORMOR ETC, men alla har inte det !

Vart ska man åka att köpa julklappar ?


Jag tänkte, eftersom det sitter så många människor bland bloggarna från olika delar av Sverige så kan vi ju ge varandra lite tips.

Eftersom jag är snålänning, så kan jag åka lånnngt för att köpa billiga julklappar Jag brukar åka till Ullared, men det går nog inte nu eftersom de säkert får mycket reklam på tv, och jag står inte i kö i 2 timmar i regnet...

Här i stan har vi en butik på Österängen som heter Ohlssons, där kan man finna priser som liknar Ullared. Sen har vi ju Rusta, som ligger vi Eurostop. Få se om jag kommer på någon annan butik sen..

Har ni några tips ?