En hyllning till mormor !

Ja min mormor lever ju inte längre här, men jag har under de senaste dagarna tänkt mycket på henne, jag vet inte varför.

Min mormor betydde väldigt mycket för mig, och jag vet inte varför just hon och jag fick en så bra relation. Jag minns redan när jag var liten hur jag gick och längtade till mormor om dagarna. Vi bodde inte i samma stad, men eftersom bensinen var så billig så kunde vi åka till henne varje Söndag, år efter år.

Hon skulle alltid lyssna till Söndagens predikan när vi kom, då fick vi gå runt och vara tysta, för mormor hade en allvarlig min. Ögonlocken hängde över hennes ögon.

Ibland fick jag sova över hos mormor. Jag minns särkilt en gång väldigt väl. Jag var så liten att jag inte kunde prata rent, men jag hade blivit lovad att få sova hos henne. Men då plötsligt säger mamma:

"Nu kan du gå och ta på din skor, för Vi ska åka hem"

Jag går mot hallen och sätter mig på golvet, jag var liten som sagt, knappt 3 år kanske. Jag minns att jag sätter mig ner på rumpan och fummlar med skorna och säger högt:

" Du sa jag fick tanna mormor"

Då börjar alla i hallen att gapskratta, för de visste ju att jag skulle reagera men inte hur Det är klart att du får stanna säger de sen. Jag blir naturligtvis jätteglad.

*****

När jag sedan blir ungdom flyttar jag till hennes stad, och Onsdagar blir våran dag, mormor sitter alltid i köksfönstret och väntar på mig. Hon sitter i flera timmar, och ibland när kommer gåendes på vägen,ibland så ser jag att hon sitter i sitt fönster och sover Hon vaknar upp och ser mig, och vinkar.

I köket har hon lagat lite mat ( hon var dessvärre inte så duktigt på att laga mat) sen sitter hon och tittar på mig så att jag äter upp ordentligt. Värst var nog spenaten med klumpar i Det vänder sig i magen när jag tänker tillbaka, och de halvfärdiga biffarna.

Men som tur var fanns det ju alltid en liten hög med Godis, mormor pratar i ett, jag gäspar. Vi vilar på varsin säng, mormor har nu pratat av sig lite..

Jag vinkar till mormor ordentligt, eftersom det kanske är sista gången jag ser henne, hon var ju gammal.. Jag vinkar i 27 år ordentligt.... Sista gången som jag verkligen ser henne, glömmer jag att vinka, eller kanske glömmer jag det omedvetet...Jag vet inte, kanske hade börjat gråta..Men jag vinkar inte.

****************

Varför skriver jag det här. Jo för att mormor, morfar, farmor och farfar är enormt viktiga för barnens liv, de kanske inte alltid tror det eller uppfattar det. Men de är det, de präglar barnen redan som små och ger dem en trygg och stabil tillvaro.

Jag önskar att alla människor hade en MORMOR ETC, men alla har inte det !