lördag 7 november 2009

Är hunden människans bästa vän ?


Det finns ju ett talesätt som säger det.

Här sitter Mollan som vanligt, ja hon är ju vanligt förekommande i min blogg..hon är som en liten livskamrat. Inatt har vi återigen vandrat runt mellan sofforna, hon hänger med mig från den ena soffan till den andra. Och nu ligger hon över min arm när jag skriver, så om jag stavar fel, får jag skylla på henne..

Det är ju bra att ha någon att skylla på.

Jag skulle däremot vilja lyfta fram Gud som människans bästa vän, och har ni inte förstått det så har ni fått kunskapen om Gud om bakfoten .

Gud är människans bästa vän.

Varför ? Jo det är ju han som gett oss livet, och vill därför det bästa för oss. Gud har däremot aldrig sagt att vi ska slippa lida i livet, tvärtom, "i världen får ni Lida", säger Jesus i ett stycke. *Varför har vi annars fått tårar ?? Vilken funktion ska de tänkas ha ? Men han säger också att lidandet en dag skall upphöra, tills dess får vi lida men i hans kraft.

Det är ett löfte.

Jag ser människor i även i min vardag som lider, fast de inte bor i Afrika, de svälter inte men de lider, och de kämpar. Några har så tomma ögon, livglädjen är borta...Det är inte roligt att se. De känner inte den Gud som gett dom livet, de tror att han dömmer dem i första hand. De har fått kunskapen om Gud om bakfoten.

Om de visste att Gud är en Gud som älskar dem, om de kunde ta det till sig, så skulle den inre världsbilden snart förändras, och hans kärlek skulle bli deras drivkraft i vardagen.

Lidandet kan vi inte skylla Gud för, vi har själva skapat de förutsättningar vi vill leva. Lidandet är en konsekvens av syndafallet.

Vi kan inte skylla lidandet på Gud. Han visar vägen ut ur lidandet, och det är genom Jesus. I och genom Jesus får vi ta del av Gudsriket, och bli födda på nytt av den helige anden. Man blir en medborgare i Gudsriket, smaka på det du !!

Gud tar sin boning i oss, man blir en ny människa. Och får därmed en ny identitet, kanske blir det rena rama grekiskan för vissa det här.

Jag trodde inte att det var en verklighet, då jag själv svarade Ja på kallelsen att följa Jesus. Jag trodde kanske att det var för bra för att vara sant ! Men så började jag upptäcka det nya livet inom mig. Likt ett under, som när man är gravid. Man känner att fostret sparkar..

Det jag skriver förundrar mig fortfarande, att det verkligen funkar. Det är ett UNDER liksom fostret i magen också är....I och med detta har man i livet helt nya förutsättningar. Gud vandrar med i ens vardag, leder oss på livets väg, som en personlig rådgivare och bäste vän.

Jag började upptäcka ganska tidigt att Gud kunde prata.. Ja det fattar ni väl att Gud KAN prata Och det bästa är ju att han är smartare än oss människor, han är allvetande. Ibland berättar han saker som blir rena rama ahaupplevelsen. Han är mer korfattad än oss, så upplever jag det. Han formulerar orden enklare, och mer komprimerat.

Man kan förundras över hans ord ibland, två meningar som lever kvar i mitt hjärta är:

Jag har älskat dig med evig kärlek.

Jag känner dig bättre än du känner dig själv.

Vem utom Gud kan säga så ? Inte ens jag själv. Under åren som gått har jag fått uppleva mycket av Gudsnärvaron, han är den helige, den gode, som inte kan förenas med ondskan, så helig är han. Det är som att försöka sätta ihop batterier i fel ändar.

Har ni testat det ? Det går inte.

Jag har många gånger förundrats över varför Gud inte bara ger upp om oss, så motsträviga som vi tycks vara mot honom. Han ger inte upp, för han älskar den värld han skapat.

Därför är Gud människans bästa vän.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar