Jag är visst ingen humanist.

Erasmus av Rotterdamav Hans Holbein d.y.
Den kanske störste humanistiska tänkaren under dess första tid var Erasmus av Rotterdam (1466-1536), som i och med att han grundade den moderna klassiska filologin även fortsatte vara betydande efter sin livstid. Hans skrift "Om den fria viljan" var ett angrepp på Luther vari han försvarade den fria viljan och människans inneboende godhet. Luther kontrade med en motskrift, "Om den trälbundna viljan". Denna motsättning avspeglar en djupare sådan: det förekommer olika uppfattningar om Luther och reformationen var en del av den humanistiska strömningen eller ej på grund av människosynen. Rättegången mot Galileo Galilei innebar en annan kris för renässansens humanism, för den tvingade människorna att välja vad som ytterst skulle ha högst auktoritet, de egna iakttagelserna och vetenskapen eller de religiösa dogmerna och Bibelns ord. Därmed drevs motsättningen mellan humanismen och kristendomen till sin spets: en del centrala element av humanismen, som härrörde från skepticismen, motsatte sig kyrkan."

Hoppsan! Humanisterna har i sin grund en positivare syn på människan. Det visste jag inte. Man betonar att det finns en godhet inneboende i varje människa medan biblen beskriver människan som fallen i synd. Alltså i jämförelse med Gud är vi inte GoDa i den bemärkelsen.
Om vi vore det, så skulle vi inte hela tiden behöva KÄMPA för att genomdriva goda och medmäskliga beslut i vår värld. Om vi var goda av naturen så skulle detta finnas per automatik.
Därför är jag allstå ingen humanist. Humansim är, för mig ett sätt till "positivt tänkande" vilket gör att vi slutändan hamnar i självbedrägeriet.