Jag undrar om en typisk svensk ogärna går till Doktorn. I så fall är jag en typisk svensk. Jag gillar inte, att de har så bråttom när man ska gå dit, det är ju precis SOM OM man kommer och stör dom på arbetstid. Har ni upptäckt det också ? Så jag går ogärna dit.
Det förra besöket var nog ett par år sen, jag satt där som vanligt och slösade på dennes tid. Jag berättade om mitt problem för jag var bekymrad för om det var fel på min ämnesomsättning ,eftersom jag gått upp så mycket i vikt under så pass kort tid. Och jag är inte den som vräker i mig mat förstår ni, kom inte och säg det.
Doktorn tittar på mig ogillande och säger att jag borde gå ner i vikt, och jag känner mig därmed som en äcklig fettklump ! Tack för den ! Jag betraktar mannen som sitter mitt emot skrivbordet, en senig , mager gråhårig gubbe, och jag är på vippen att tala om för honom att han borde börja träna...
Jag går hem, som ett stort frågetecken, och vet ännu inte varför jag gick upp så mycket i vikt. Besviken på vården, ännu en gång. Jag går ogärna till doktorn, jag har efter flera års tid tappat förtroendet. Efter 20 års tarmsjukdom finns jag ännu kvar här, förutan vårdens hjälp.
Jag tackar Gud för dagen, och för att nåden att ännu få finnas till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar