Kan det bero på för höga förväntningar ?
Man har förväntningar så fort man kliver ur sin säng, kanske omedvetna. Jag skulle bli hemskt besviken ifall huset har brunnit ner när jag vaknat på morgonen , ifall jag vakar överhuvudtaget dvs.
Och om jag sen borstar mina tänder och upptäcker att vattnet i kranen är brunt, ja då skulle jag bli djupt besviken..
Sen fortsätter dagen. Trafikpolisen står naturligtvis och gömmer sig bakom ett krön, och jag har glömt mitt körkort och kört för fort. Blir besviken på mig själv. När jag sedan kommer till jobbet kanske de snäser, då blir jag besviken. En annan kanske blänger, och då undrar vad just jag gjort för fel ?
Maten är osmaklig och ljummen, det regnar fortfarande ute. Det är mörkt och kallt och jag känner mig besviken över att jag inte sitter i en solstol på Bahamas !
Jag blir så besviken att jag åker hem och lägger mig i min dammiga soffa. Är det ingen som har dammsugat här idag heller ? Usch så besviken jag blir...
Dagen går, ungarna gnäller och gubben tjurar. De är lika bra vi går och lägger oss allihop, det är ju bara en massa skit på tv:n !
Vi lägger oss besvikna på dagen och muttrar ett -Gonatt!
***************
Dagen efter fick jag mig en tankeställare.
Har jag för HÖGA förväntningar på hela min tillvaro ?
Kan man ha det ?
Kanske man ska börja hoppas, och önska ?
Så när jag vaknar på morgonen är jag tacksam över att huset inte brunnit ner och att jag har friskt vatten att borsta mina tänder i. Jag hoppas att trafikpolisen inte står runt hörnet, och om de står där, ler jag glatt.
Jag hoppas och önskar att ingen ska snäsa eller blänga, och känner mig tacksam över att de flesta människor trots allt är vänliga och vill mig väl...
Jag åker hem och lagar min middag, och önskar att jag kan vara en positiv kraft till min familj, vi tittar på "Livets mirakler" på tv och lägger oss sedan för att sova i våra varma och goa sängar.
*************
Är det att vara Realistisk ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar