måndag 9 november 2009




Kolla så vacker bloggaren skriver om snöflingor



" Jag vill berätta om vad vi fick uppleva i Alperna när det snöade. En utav de första dagarna som det snöade såg vi till vår förvåning att snöflingorna verkligen såg ut som vackra snöflingor. Precis så där som man tror att dom ser ut i fantasin, i sagor eller på låtsas. Det var våra flickor som lade märke till de vackar flingorna när vi satt i sittliften. När snöflingorna föll på våra kläder, armar och ben var varje liten snöflinga ett eget litet konstverk.

Den ena snöflingan var vackrare än den andra. Jag har aldrig förr sett så vackra snöflingor. Jag trodde att sådana snöflingor inte fanns på riktigt utan bara i fantasin. Nu fick jag med egna ögon se att varje snöflinga som föll på oss var unik - ingen var den andra lik. Det som de hade gemensamt var att dom hade 6 "stjärnuddar" De enklaste snöflingorna såg ut som små stjärnpaletter och de vackraste såg ut ungefär dessa vackra bilder.


Tidigare när jag tittat på snöflingor har de bara sett ut som en liten klump. Jag undrar om de vackra flingorna har att göra med den klara rena alpluften? För mig var det här en helt ny upptäckt och erfarenhet. Jag blev verkligen förvånad. Det var en liten unik skapelse med ett kort liv som snöflinga. Ett kort liv som snöflinga, men sedan en transformation till en vattendroppe, som sedan avdunstar och återvänder upp i atmosfären. När de föll på våra kläder smälte de efter några sekunder. Varje snöflinga är unik, precis som vi människor, träd, djur, stenar, blommor så har vi gemensamt att vi finns på denna jord och andas samma luft - vi hör ihop och är alla ett. " http://nicoledullin.blogspot.com/2009/02/snoflingor-konstverk.html



_________


Har just rensat ur en garderob, dammsugat och grejat. Fjärrvärmen ställer om sig långsamt så när det är blir lite varmare ute går man här och svettas. Det är ju onödigt.

Nu börjar en vecka med nya utmaningar, jag tror jag tog den förra veckan bra trots allt. Tror jag. Det hände mycket.

Känner glädje, för jag oroas mycket för andra människor. Men jag ser att det ordnar upp sig. Någon i min släkt tog sitt liv för några år sen, det var en tung tid, och en tragisk död. Men som jag har uppfattat det har de närmast sörjande börjat "leva igen". De skrattar nu, och i minnen finns personen kvar.

De glada minnena har kommit fram, liksom en film. Och det är jag GLAD för.

Minnet är en gåva, tycker jag iaf.

Nu längtar jag efter snön !

***************

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar