måndag 9 november 2009

Minnet av mardrömmen.

Inatt har det hänt mycket här, jag fick nämligen arbete på ett hotell som servitris. Det var ett mycket roligt arbete, jag gillar ju människor. Man fick ta emot dem redan i foajen, eller i receptionen. Jag stod där med besticken i handen och hälsade dem alla välkomna.

Menyn bestod dessvärre endast av kinamat, av någon andledning, och de som ägde restaurangen var inte snälla, de var från Kina och led av väldigt många fördomar ( liksom mina kinesiska grannar här bredvid) Så det var en tuff arbetsplats kan man säga.

En dag kom där ett gäng från någon gymnastikförening, ja jag har ju märkt att även de bor på hotell, hur de nu har råd med de föreningarna... Men iallafall, ungdomarna i föreningen hade gått fel när de kom ut från sina duschar, så de vandrade ut i receptionen utan kläder. Då upptäckte jag att alla var gravt handikappade, mycket gravt handikappade. Deras kroppar var så totalt förvridna att man knappt kunde se att de var människor, jag led. Särskilt för en pojk eftersom hans kindben var lika stora som hans revben och satt utmed bröstkorgen, tänderna stack ut genom själva magen.

Min dotter var livrädd, och gömde sig bakom mig, hon hade aldrig sett något liknande. Inte jag heller.

Så vaknar jag, och funderar på varför man överhuvudtaget drömmer dessa drömmar, hur är det möjligt att drömma om saker som inte finns i verklighetet, dessa totalt vanställda människor spelades upp inför mig i drömmen liksom en film ur verkligheten. Det var ju likadant när jag drömde om de i koncentrationslägren, jag såg människorna där också, liksom en film. Och det är obehagligt, som ni förstår. Det är värre än att titta på film, för man upplever ju att man är där på plats. En film kan man ju stänga av.

Tanken slog mig, för jag har länge tyck att vårt samhälle blir alltmer omänskligt på nått vis, politiker tar beslut som är omänskliga och människor hamnar mellan två stolar, eller kastas numer ut "på gatan".

Denna omänsklighet är också en typ av handikapp, något är vanställt i vårt samhälle, och det är människans natur, djupast sett. För under sämst förutsättningar, blir människan tydligen omäsklig. Det kan man tex tydligt se i krig, människor börjar vålda, tortera andra människor och döda andra människor -även när kriget har upphört...

Likaså är det omänskligt att sätta ett vapen i ett barns hand !!!!!, men det gör man i vissa delar i Afrika, det är helt naturligt där. Barnen ska ha ihjäl andra människor ! Ja människans natur är vanställd.

Håller ni inte med mig ? Ibland kan man knappt SE att människor verkligen är människor.

Jag önskar att det hela bara var en Mardröm !!!!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar